Från Mittfronten intet nytt

Nu har sossarna gjort ett gemensamt utspel med miljöpartiet. Det är ganska naturligt att man går ut tillsammans med andra partier så här i halvtid, även om det är väldigt olikt socialdemokraterna i opposition. Jag tror att väljarna uppfattar att det finns två regeringalternativ inför valet: den nu sittande Alliazen eller vänsterblocket. Många har uttryckt förhoppningar om att "vänsterflanken" skulle lära av borgarna och i förväg komma överens om en valplattform och uppträda som "ett lag" i valrörelsen. De flesta sossar jag känner ser också vänsterpartiet som en naturlig samarbetspartner.

Så ser tydligen inte s-ledningen på saken. När det är dags att göra utspel med andra partier får inte (v) vara med. Trots att Lars Ohly varit tydlig med att han och hans parti håller med om innehållet i sossarnas utspel vill inte Tomas Östros ha med vänstern. För vänstersn går inte med på utgiftstak, överskottsmål och en oberoende riksbank.

Okej, vad är det Östros säger? Jo, eftersom vänsterpartiet inte går med på i grunden nyliberala förutsättningar för den ekonomiska politiken kan inte socialdemokraterna komma överens med dem om en utbildningssatsning som båda partierna har samma åsikter om. Miljöpartiet, däremot, har ingen ideologisk analys alls. De kan svälja vilka nyliberala förutsättningar som helst, så de går bra att samarbeta med.

Lars Ohly kallar sossarnas agerande "barnslig mobbarmentalitet". Det ligger en del i det. Det är som tre barn som ska leka tillsammans. Alla är överens om att det är skola man ska leka, men det är det stora barnet som bestämmer hur det ska gå till. Det minsta barnet jamsar med, eftersom det så gärna vill vara med i leken. Mellanbarnet är lite obstinat, och vill vara med och bestämma reglerna för leken. Det kan inte det stora barnet gå med på, så mellanbarnet får inte vara med och leka.

Det är inte ofta jag håller med Eskilstuna-Kurirens ledare, men i lördagens tidning är analysen klockren. "Den som inte accepterar socialdemokraternas ekonomiska premisser, får inte vara med", skriver man. Socialdemokraterna är så stora att de kan "diktera villkoren". Det är inte första gången vi ser det. Detsamma skedde i landstinget i början av hösten, när den gamla majoriteten sprack. (s) visste att (v) inte skulle gå med på att säga upp personal inom sjukvården, så därför fick vänstern inte vara med i den nya majoriteten. Miljöpartiet, däremot, går med på vad som helst för att få komma in i "den rödgröna värmen", som EK:s ledare uttrycker det. Det här är inget nytt. Socialdemokraternas ledning vill helst inte samregera med ett systemkritiskt parti, eftersom de till stor del har skapat systemet.

Jag är för pluralism. Jag tycker att det är bra att väljarna har tydliga alternativ att välja mellan. Därför vill jag inte ha två färdiga paket, som i förväg presenterat en gemensam politik på alla områden; ett höger och ett vänster. Men jag tror, precis som Sara Karlsson på Folkets ledarplats i lördags, att socialdemokraterna medvetet vill "skaka av sig vänstern för att hand i hand med miljöpartiet kunna genomdriva mer av högerpolitik". Och då är vi illa ute. Jag bara hoppas att vänsterpartiets ledning klarar av att stå i kylan ett tag, för att inte kompromissa med ideologin. Risken är annars att "vänsterflanken" förvandlas till ett urvattnat mittfält.