Motståndets kongress

Ung Vänsters kongress i Arboga avslutades i förrgår. Det var förbundets 44:e kongress, och min sjätte (och troligtvis sista, med tanke på min aktningsvärda ålder).

Sörmlandsdelegationen var lagom aktiv i debatterna, och jag är lagom nöjd med besluten. Generellt var det riktigt bra debatter, även om besluten inte alltid gick min väg. Stundtals var det väldigt jämt, och jag tror att vi slog nytt rekord i rösträkning. Jag har fortfarande träningsvärk i högerarmen efter allt upphållande av röstkortet.

Vi antog ett strategidokument för att fälla högerregeringen. I det slog vi fast att LO är vår främsta bundsförvant i kampen. Det är en klok strategi. Det är endast LO som har kraften att mobilisera ett folkligt uppror mot den nyliberala offensiven från Rosenbad. Det visar exemplet från Norge, där det var LO som radikaliserade Arbeiderpartiet så pass mycket att de klarade av att, tillsammans med Sosialistisk Venstre, presentera ett reellt alternativ till privatiserings- och skattesänkningspolitiken. Svenska LO har potential att göra samma sak, men de behöver hjälp från oss till vänster.

Trots akut brist på sömn och bra mat åkte jag som alltid från kongressen med en känsla av att vara en liten del av något bra, och att en annan värld faktiskt är möjlig. Vi kan inte bara förhindra en borgerlig valseger 2010. Vi kan vrida samhällsutvecklingen åt vänster. Vi är många som är riktigt jävla trötta på nyliberalt tjafs!

Läs mer på kongresshemssidan