Om att motverka kommersialismens negativa påverkan

I torsdags sammanträdde kommunfullmäktige i Eskilstuna. På dagordningen stod Parken Zoo igen, för femtioelfte gången. Det går ju inte så bra för Parken ekonomiskt. Och det vill borgarna lösa genom att sälja djurparken med tillhörande nöjespark till privata intressenter (surprise!). Man blir ju sällan förvånat över vilka lösningar borgarna har för kommunal verksamhet som har ekonomiska problem, men den här gången trasslade de till det lite för sig. Parken är ju ett varumärke för kommunen, och väldigt populär bland eskilstunaborna, och det inser högerpartierna. Men det de inte inser är att ett privatägt Parken Zoo förmodligen skulle se ganska annorlunda ut jämfört med ett kommunalägt. Inte minst därför att ett privat företag skulle göra allt som krävs för att få parken att gå med vinst. Då borde vem som helst inse att de inte kan ta icke-kommersiella hänsyn, som en kommun kan. Men inte borgarna. Dessutom trixar de med siffrorna. I det enorma underskott de påstår att Parken dragit på sig räknar de nämligen in Vattenpalatset. Badhuset ingick tidigare i Parken Zoo AB, och går med förlust år efter år. Det kan inte Parken lastas för, men det hindrar inte mor och son Frykman (m respektive fp) från att dundra på med att Parken Zoos underskott är 30 miljoner i år. Vi som inser att det inte är hela sanningen kan också inse att det finns andra värden än de rent ekonomiska.

Det andra stora debattämnet för kvällen gällde en formulering i biblioteksplanen, där kommunstyrelsen lagt till en mening om att biblioteket ska erbjuda "goda alternativ till kommersialismens negativa påverkan". Vilket ju är precis vad de gör idag. Detta upprörde borgarna något alldeles oerhört. De gick på om att bibliotekarierna nu skulle tvingas välja bort de böcker som inte tar avstånd från kommersialismen, och tvingas välja den rutiga kokboken istället för nakna kockens. Nivån på debatten sjönk ganska djupt. Jag tar på mig en del av skulden för detta, eftersom jag bjöd in borgarna till att diskutera Happy Meal.

De borgerliga partierna argumenterade i sin reservation för att kommunen ska släppa in "det kommersiella näringslivet" i biblioteket. Då gav jag en bild av hur det kan se ut, med hjälp av exemplet samarbete mellan McDonalds och barnboksförfattare. Detta fick flera borgerliga ledamöter att tända till, och det blev en mycket fånig debatt om hamburgare, pommes frites och Pocahontasdockor. Framför allt moderaten Iha Frykman och kristdemokraten Lotta Jonsson ansträngde sig till det yttersta för att inte förstå att majoriteten menade att biblioteket erbjuder ickekommersiella alternativ för kulturen. Det är ju inte så svårt, kan man tycka, att räkna ut att ett kommersiellt företag inte är intresserat av att sponsra en barnbok på kurmanji eller bok om hembygdsgården i Norberg. Men med mycket vilja kan man tydligen lyckas med att missförstå, och till varje pris försvara det privata företagandets rättigheter inom alla samhällets områden.