Bevara indiepopen!

Den gångna helgen har jag tillbringat på Emmabodafestivalen. Det har gått sex år sen jag var där förra gången. Inte mycket har förändrats, faktiskt, utom att jag blivit för gammal för att sova i tält. Detta den sista indieupplagan av Emmabodafestivalen bjöd på en hel del skön musik och en massa gemytliga människor. Framför allt blev jag glad över att det verkar vara samma slags människor som åker dit som när jag var där sist. En blandning av pop-pandor, synthare och rockers (faktiskt ett par punkare också), som alla har det gemensamt att de gillar den mysiga, intima atmosfären, som på ett radikalt sätt skiljer sig från den ganska galna och lite hostila stämningen på Hultsfred.

Det är nämligen totalt omöjligt att få stryk på Emmabodafestivalen. Ett par av mina vänner tillbringade större delen av lördagsnatten med att på ett oerhört pubertalt vis försöka provocera fram ett slagsmål. Men Emmabodafestivalens besökare är helt enkelt snaälla människor som inte vill bråka. Så trots att mina vänner verkligen förtjänade en smäll eller två, så fick de inte så mycket som en knuff.

Trots att Emmabodafestivalen har ett i grunden väldigt politiskt budskap (det är en helt ickekommersiell festival som försöker boka band som inte är in it for the money), så är det ganska trögt att diskutera politik där. Många indiepopare är ju vänster, men på ett ganska ytligt livsstilssätt (inte handla på McDonald´s, inte dricka CocaCola, inte äta kött, bara ha Converse, bara röka Luckies), men att diskutera resursfördelning eller makt är nästan omöjligt. Det beror inte, som du käre läsare kanske tror, på att festivalare bara är intresserade av att supa, knulla och dansa. Så är icke fallet på exempelvis Arvikafestivalen, där det är hur lätt som helst att dra igång en ganska avancerad politisk diskusion. Vad det beror på att det är skvatt omöjligt på Emmaboda kräver vidare diskussion. Bidra gärna till den!

Emmabodafestivalen as we know it kommer att läggas ner. Argumentet arrangörerna anger för att sluta arrangera festivalen i sin nuvarande form är att det inte finns någon indiescen längre. "Indiepop har blivit mainstream" hävdar de. Jo det kan jag väl till viss del hålla med om. Det som för 10 år sedan ansågs vara oberoende är idag en del av populärkulturen. Och det är ju ett sympatiskt drag att man vill vara just oberoende och inte som Hultsfred ha femton tusen företagsloggor över hela festivalområdet. Men om människor gillar musikgenren indiepop (om det nu finns en sån genre), och det gör de ju upenbarligen, då kan man väl bjuda dem på en bra festival. De flesta av banden som bokas till Emmabodafestivalen får inte spela på andra festivaler. Jag tvivlar på at Hultsfed skulle boka Xiu Xiu till exempel. Nej, jag skiter högaktningsfullt i om ett band råkar få ett miljonkontrakt. Om de låter bra vill jag höra och se dem. Behåll popfestivalen!

Det tyska hårdblipblopbandet Welle:Erdball var festivalens höjdpunkt, såväl musikaliskt som pep-mässigt. En dryg timmes oavbrutet tokdansande resulterade i en grym träningsvärk, kan jag meddela. Nej, Welle:Erball är inte indiepop, men det bryr jag mig inte om. De är ändå bäst!