Henric Axéll

söndag, maj 14, 2006



Ådalen 1931

Idag är det 75 år sedan militär för sista gången sattes in mot civila i Sverige. Det var i Ådaln 1931 som fem demonstrerande arbetare skjöts ihjäl. Mördarna bestraffades med sammanlagt 21 dagars obevakad husarrest.

Tyvärr var det inte sista gången ordningsmakten sköt skarpt mot demonstranter. Precis 70 år efter skotten i Ådalen sköts en obeväpnad demonstrant ner i Göteborg 2001. Ingen dömdes för de övergrepp polisen begick där.

Vi får aldrig tro att vår kamp är avslutad, och vi kan slappna av. Varje dag måste kampen föras. Mot nedmonteringen av arbetsrätten, mot SÄPO:s avlyssning, och mot polisbrutalitet.
Därför måste vi minnas dem som gick före oss. De som banade väg för oss. De var kommunister, de som mördades i Ådalen. Det har dessvärre socialdemokraterna glömt. De drar smuts över minnet av Ådalen, genom att utestänga det parti och det ungdomsförbund vars medlemmar var de som föll för kulorna, från minnesceremonin.

Socialdemokraterna har glömt. De har glömt varför de lagar stiftades som förbjuder militärt ingripande i fredstid. De har låtit sig svepas med i Bushs "krig mot terrorismen", och i detta krig är allt glömt. Arbetarrörelsens kamp är begraven och den mest reaktionära repressionsretoriken får spela fritt.

Men vi andra har inte glömt. Vi kommer aldrig att glömma vad som hände i Ådalen 1931.