Niklas Frykman har sent omsider upptäckt att jag reagerat mot hans gratispassning till Sverigedemokraterna (se föregående inlägg). Han påstår att jag anklagar honom för rasism, vilket jag faktiskt inte alls gjorde. Däremot konstaterade jag att Folkpartiets integrationspolitik är minst sagt problematisk, eftersom de betonar krav och ansvar istället för välkomnande och solidaritet.
Som liberaler brukar göra när de har svårt att försvara sig drog Niklas Frykman fram kommunistkortet. Han länkar (för andra gången) till mitt inlägg om när jag firade 1 maj på Kuba.
Jag var helt lyrisk när jag kom hem från Kuba. Jag är ingen total Kuba-entusiast i allmänhet. Jag inser att det finns problem på Kuba, precis som i de flesta länder i världen. De gör saker som jag inte gillar. Men Kuba visar att det går att organisera samhället på ett annat sätt än det USA-exporterade nyliberala. Det tycker jag är värt att uppmärksamma.
Hur som helst är det en överväldigande känsla att marschera tillsammans med en miljon andra socialister och kommunister 1 maj. Det skulle nog inte ens en sosse kunna förneka.
Här bjuder jag på lite fler bilder från mitt besök på ön
