Henric Axéll: maj 2007

lördag, maj 19, 2007

The Hjärndöd Generation?

KDU hakar på CUFs och Federleys ohämmade attacker mot facket och mot arbetarnas rättigheter. På sektens hemsida kan man läsa följande

Vi är "A Non Facking Generation"
Tycker du att det är fel att facket har makt att driva företag i konkurs, trots att företagets anställda har bättre villkor och är nöjda med sin situation - utan att de är med i facket? Vi tillhör en ny generation som tröttnat på förmynderi och ofrihet! En generation som väljer jobben före fackets maffiametoder! Det sade KDU:s förbundsstyrelse i ett uttalande under lördagen samtidigt som man lanserar kampanjen ”A Non Facking Generation”.


Jahapp, och vilken generation är det då? Inte är det min i alla fall! Frågan är hur de får ihop det.

En oerhört stor del av de som tillhör min generation (vilket borde vara samma generation som den som KDU syftar på, alltså vi som är unga idag och som inte har vuxna barn) jobbar under otrygga anställningsformer, och det är få jag känner som har ett fast jobb. Samtidigt är det så att de allra flesta ungdomar som jobbar eller som söker jobb vill ha trygghet i sin anställning, en bra arbetsmiljö och en lön som det går att leva på. Inga orimliga krav, kan tyckas. Men både historien och samtiden visar att det är långt ifrån självklart att kraven uppfylls.

Det är ju så mycket smidigare och billigare för en småföretagare att ha tre eller fyra ungdomar som han kan ringa till när det behövs. Och det blir ju lätt en trevlig, familjär stämning på mindre företag, som gör att alla som jobbar där ställer upp för varandra. Det betyder i de flesta fall att de som jobbar ställer upp för den som äger företaget. De jobbar extra utan övertidsersättning, de ställer upp på en sämre arbetsmiljö "för det kostar ju så mycket att installera bra ventilation" och så vidare.

Det är här den stora hemska förmyndarmaffiaorganisationen FACKET kommer in i bilden. Facket bildades en gång i tiden för att utöva utpressning mot stackars företagare som bara ville ställa upp och ge folk jobb. Stygga facket tvingade dem att reglera arbetstiden, att skydda de klantiga arbetarna mot olyckor och att betala dem skyhöga löner. Så har de hållit på i över hundra år och terroriserat hårt arbetande företagare med sina kollektivavtal. Om arbetarna "är nöjda med sin situation" som KDU skriver, då är väl allt frid och fröjd? Vad finns det att bråka om när de anställda är så tacksamma mot chefen för att de får jobba i hans salladsbar eller konditori eller kiosk? Att bråka om rättigheter och annat tjafs är ett "förlegat socialistiskt synsätt på företagande och människors frihet"!

Jo, problemet är just den familjära stämningen. Nej, du och chefen är inte kompisar! Nej, ni som jobbar är inte del av samma familj som ägaren (det är just därför du är anställd och inte chef)! Men hur lätt är det att gå in till chefen, som ju ska vara din bästa kompis/bror/pappa och kräva högre lön, bättre arbetsmiljö eller rimligare arbetstider?

Vi som jobbar åt andra har nytta av den hemska draken FACKET, för det är de som tar fajten med våra chefer åt oss. Nej, Ella Bolin och ni andra sektmedlemmar i The Hjärndöd Generation, vi tillhör nog inte samma generation. Jag trodde att såna som ni dog ut på 1800-talet.

Öppet brev till Marco Venegas

Jag känner mig inspirerad att sprida det här öppna brevet från Peter Linnstrand, Vänsterpartiets oppositionsråd i landstinget, till avhopparen och före detta vänsterpartisten Marco Venegas, numera politisk vilde och landstingsråd i den oheliga alliansen
(snott från Patrik Renfors blogg)

"Var är politiken, Marco?

Efter ditt senaste utspel, om att du kände dig kränkt och utmobbad, för ett burop i fullmäktige, känns det angeläget att genom detta brev fundera lite över dina avsikter. Du sitter i landstingsfullmäktige på vänsterpartiets mandat, trots att du inte längre är medlem i partiet!

Uppenbarligen delar du inte heller Vänsterpartiets ideal och värderingar. Du tycks ha ett mycket svalt intresse för den faktiska politiken, som bedrivs i landstinget. Faktum är att du har haft ganska mycket utrymme i press och media sedan valet, mer än de flesta fritidspolitiker. Men Marco, inget av dina utspel har egentligen handlat om politik, inte mer än att ditt namn alltid står under den borgerliga majoritetens uttalanden. Jag förstår att du befinner dig i en märklig och pressad situation Marco. En situation som jag inte ens önskar mina värsta fiender.

Du har vänt ditt parti, dina väljare och dina ideal ryggen och blivit en av "dom". En av "dom", som vi med förakt pratade om över en kopp kaffe på våra möten, en av "dom" vars ideal och strävanden står så långt ifrån våra egna som bara är möjligt, en av "dom" som mäter lycka i pengar och titulatur och sätter dessa värden över de värden som vi bär med oss i våra hjärtan.

Jag förstår att en sådan tväromvändning som du har gjort politiskt också får konsekvenser för dig privat. Att vänner och bekanta, framför allt från det parti som du en gång tillhörde, ifrågasätter ditt agerande. Jag förstår att du känner dig utsatt och pressad! Men Marco, du har själv försatt dig i den situationen som du nu befinner dig i. Det var ett aktivt och medvetet val från dig och Ann Berglund. Det vore naivt att tro något annat än att du, vid tidpunkten för ert avhopp från vänsterpartiet, inte kunde förstå vilka konsekvenser det skulle få för dig, såväl privat som politiskt.

Därför är det förvånande att du idag, ungefär ett halvår efter att du gav moderaterna makten i landstinget, gör utspel och försöker plocka billiga politiska poäng på att det är synd om dig! Jag tror dig när du säger att du känner dig utsatt för mobbing och trakasserier och att du blir illa behandlad. Jag tror att du skulle bemötas med mycket mer respekt om du förde fram den vänsterpolitik som du i samband med ditt avhopp hävdade att du skulle bedriva!

Du och Ann Berglund är ledande politiker i landstinget och ansvariga för att vi i Sörmlands landsting har en borgerlig majoritet. Du blir av naturliga skäl också en symbol för det som många av oss upplever som ett enormt svek. I egenskap av ordförande i nämnden för kultur, utbildning och friluft, i egenskap av skarp debattör och politiker så borde du förstå att dessa uppdrag ställer krav och sätter press. Jag är uppriktigt trött på dina utspel där du hela tiden försöker utmåla dig som martyr.

Du har ett ansvar... Inte bara för kultur- och utbildningspolitiken i landstinget, du bär också ansvar för att Landstinget idag styrs av högermän. Väljarna kräver att du tar det ansvaret Marco! Du framhåller ofta och gärna att du minsann blivit vald och har mandat av väljarna.

Jag vill påminna dig om att du blev vald som vänsterpartisten Marco Venegas och inte i egenskap av den borgerliga politiker som du har blivit! Jag träffar ofta sörmlänningar, många är nyköpingsbor, som framhåller det fantastiska arbete som du tidigare har gjort i Nyköping och framför allt i Brandkärr. Samma människor, dina vänsterväljare Marco, undrar också vad som har hänt med din glöd och din vilja att förändra och förbättra för de svagaste i samhället.

De undrar, precis som jag, varför du inte driver någon konkret sakpolitik utan istället fokuserar på kampanjer i syfte att få folk att tycka synd om dig. De undrar, precis som jag, hur du kan ställa dig bakom en högerpolitik och rösta ner Socialdemokraterna och Vänsterpartiets förslag till upphandlingspolicy... Det förslag som vill ställa krav, det förslag som aktivt tar ställning mot barnarbete och för internationell solidaritet, det förslag som för ett år sedan lika gärna skulle kunna vara skrivet av vänsterpartisten Marco Venegas.

Så Marco, jag anser att det är dags att börja bedriva den politik vi gemensamt var överens om. Det är du skyldig att göra! Om du känner att det är för jobbigt så bör du fatta beslut om att avgå!"

Peter Linnstrand
Oppositionsråd (v)

fredag, maj 18, 2007

40 år är nog!

Upprop och demonstration. Ställ upp!

Skriv under upprop!


I år är det 40 år sedan Israel inledde sin ockupation av Västbanken, Gaza, Östra Jerusalem och Golanhöjderna. Med anledning av det har Palestinagrupperna i Sverige tagit initiativ till en namninsamling som kommer att presenteras i form av en annons i någon av de rikstäckande tidningarna på årsdagen för ockupationen.


För att kunna köpa en bra annonsplats och för att annonsen ska få stor uppmärksamhet behövs många namnunderskrifter och bidragsgivare! Så tveka inte utan skriv under uppropet nedan genom att sätta in minst 100 kr på Plusgiro 147 78 80-7. Glöm inte att skriva namn och titel (eller ort).


För frågor: kontakta Anna Wester anna@palestinagrupperna.se eller 08-641 72 88. Sprid vidare till alla du känner!
HälsningarPer Gahrton
Ordförande Palestinagrupperna i Sverige

Alla namnen kommer att publiceras i annonsen och texten kommer att vara som här nedan:





- - - -

40-års ockupation är nog!


Manifestation 7 juni klockan 17.00 på Sergels Torg i Stockholm


Tal av bland andra:
Per Gahrton, ordförande Palestinagrupperna i Sverige
Carin Jämtin, socialdemokraterna
Lars Ohly, vänsterpartiet
Mattias Gardell, religionshistoriker
Via länk från Västbanken Mustafa Barghouthi, informationsminister i Palestina
Musik och kulturinslag



Häv ockupationen - Israel ut ur Palestina!

torsdag, maj 17, 2007





Cuba - un otro mundo es posible

Det första som slog mig när jag konfronterades med Havanna, förutom värmen, var att det inte finns några reklamskyltar. Eller, det finns det, men inga som gör reklam för Coca Cola, Marlboro eller Nestlé. Istället finns det skyltar som påminner om USA:s terror mot Kuba, som kräver frihet åt de Fem och som påminner kubanerna om vikten av att hålla fast vid det som revolutionen åstadkommit. Havanna är inte, till skillnad från Moskva, Peking, London, Stockholm eller andra storstäder jag besökt, genomkommersialiserat. I Havanna blir man inte ständigt antastad av budskap om att man måste konsumera sig lycklig. Och det är väldigt skönt. Hela staden genomsyras av ett lugn som jag inte upplevt i någon annan storstad. Människor springer inte omkring och stressar som de gör i Europa. Kuba är ett socialistiskt land, och det innebär vissa saker, bland annat att ingen behöver gå hungrig. Ingen behöver jaga livet ur sig för att få livet att gå ihop. Dessutom är det inte nyttigt att springa omkring och stressa när det är 40 grader varmt.

Jag har firat 1 maj i hela mitt liv (utom 1996, när jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle fira med sossarna, som mina föräldrar alltid gjort, eller om jag skulle byta till vänsterns tåg), och de år 1 majtåget har varit riktigt välbesökt har vi kanske varit 500 personer. I år demonstrerade jag med en miljon människor. Vid 6-tiden på morgonen samlades vi i en gatukorsning någonstans i centrala Havanna. Då hade redan tusentals människor väntat i flera timmar. När vi äntligen marscherade iväg hade vi hunnit bli flera hundra tusen, bara på vår uppsamlingsplats. Vi gick framför ungkommunisternas sektion, som var imponerande att se. Alla hade röda t-shirts och bar på foton av offer för USA-terrorismen. I vår sektion gick omkring 500 ungdomar från hela världen, och vi skanderade slagord mot terrorismen. "Posada, fascista - gusano terrorista". När vi efter ett par timmars marscherande nådde Plaza de la revolución fick vi ett meddelande i högtalarna: "Flera hundra ungdomar från hela världen är här för att kräva frihet för de Fem. Välkomna till Kuba!"

Kubanerna är mycket öppna, vänliga och avslappnade människor. Man kan känna sig fullkomligt trygg om man tar en kvällspromenad på Malecón eller på de smala gatorna i gamla stan. Även om turismen har satt sin prägel på delar av Havanna känns det fortfarande genuint att slinka in på en drink på La bodegita del Medio, där Hemingway satt och skrev, eller köpa gamla böcker från ett stånd direkt på gatan. Trots att kubanerna är fattiga syns mycket få tiggare, och de som kommer fram och ber om en slant har nästan alltid något att sälja eller erbjuda. Utanför turiststråken förekommer inte ens det.

Kuba är ett av de länder i världen som utsatts för flest terrorattentat. Ändå är Kuba inget kontrollsamhälle. Man ser sällan några poliser, och de man ser bär inte vapen. Den lilla grupp militärer jag såg utanför Revolutionspalatset lunkade makligt runt huset. Samma dag som vi skulle åka hem hade två värnpliktiga försökt kapa ett plan, och dödat två personer. Ändå märkte vi inte av några extra kontroller, varken inne på flygplatsen eller på vägen dit.

Kuba är ett fantastiskt spännande land. Jag tror att om folk bara åkte dit och pratade med människorna (vilket inte är svårt, kubaner älskar att prata), så tror jag att alla skulle inse att de flesta av liberalernas påståenden om hur hemskt Kuba är inte stämmer. Om du inte har bråttom, om du gillar rom och om du kan stå ut med att toan inte alltod funkar, så kommer du att älska Kuba!

måndag, maj 07, 2007




Dagens citat


Om kapitalet alltså förvandlas till gemensam, alla samhällets medlemmar tillhörande egendom, så förvandlas icke därmed personlig egendom till samhällelig. blott egendomens sociala karaktär förvandlas. Den förlorar sin klasskaraktär.
Karl Marx och Friedrich Engels, Det kommunistiska partiets manifest


Nej, liberal, jag vill inte ta ifrån dig dina kalsonger. Bara ditt företag.


Jag har just kommit hem från Kuba. Mer om det senare. Jag nöjer mig med att bjuda på en bild så länge.