Härdsmälta i den svenska debatten

En jordbävning i Sverige är inte ett särskilt sannolikt scenario, lika lite som en tsunami. Men det är inte jordbävningen eller den efterföljande flodvågen i sig som är kärnan i problemet, om ordvitsen ursäktas. Problemet, enligt experterna, är de långvariga strömavbrotten. Och vi vet nog alla att långvariga strömavbrott på intet sätt är otänkbara i Sverige. Vi behöver bara gå tillbaka till stormarna Gudrun och Per för att hitta exempel på det.

Långvariga strömavbrott i ett kärnkraftverk gör det svårt att kyla reaktorerna, vilket i värsta fall kan leda till härdsmälta. Det kan vara vad som är på väg att hända i Japan just nu.
Trots att en härdsmälta verkar nära förestående i Japan, med i värsta fall miljoner drabbade i det tättbefolkade landet, har ingen debatt om kärnkraften väckts i Sverige. I Tyskland rasar debatten, och den har haft inverkan på regeringen. Inom EU diskuteras nu stresstest av kärnkraftverken. Men i Sverige är det tyst. Vår energiminister har inte sagt någonting än. Eller förlåt, Olofsson och miljöminister Carlgren har gjort ett uttalande. Till försvar för svensk kärnkraft.

Det är märkligt. Det räckte inte med en allvarlig olycka i USA på 70-talet. Det räckte inte ens med en rejäl katastrof i Ukraina på 80-talet. Och en nära förestående katastrof i den folkrikaste delen av världen verkar inte heller räcka. Det enda som skulle kunna få makthavarna att anstränga sig för att ersätta kärnkraften är en svensk härdsmälta, verkar det som. Och då är det ju liksom för sent.