"Efter endast åtta dagar som Sveriges handelsminister avgår Maria Borelius. Det innebär att hon är den minister som i modern tid suttit kortast tid som statsråd"
svd.se 061014

"Cecilia Stegö Chilò blev en dryg vecka gammal på sin post"
dn.se 061016

Två ministrar i den borgerliga regeringen avgick inom loppet av ett par dagar. De gjorde det därför att de anlitat svart städhjälp och för att de inte betalat tv-licensen. Det är klart att jag gläds när det går åt skogen för Reinfeldt, men det finns en del smolk i glädjebägaren för en feminist.

Mediedrevet gick som vanligt, och det visade att svenska medier faktiskt inte drar sig för att granska även högerpolitiker. Och det är ju bra. Men vilka granskades? Jo, inte nog med att Borelius och Stegö Chilòs skatte- och licensfifflande avslöjades, utan även finansminister Anders Borg och självaste Hr Bildt blev föremål för medias undersökningar. Borg hade visst också anlitat arbetskraft utan att betala skatt, och Bildts aktieinnehav i minst sagt tvivelaktiga bolag ifrågasattes återigen. Inte nog med att han äger en post i Gazprom, han innehar dessutom aktier i Lundin Oil, som varit inblandade i åtskilliga miljökatastrofer och kritiserats för att behandla både anställda och boende nära anläggningarna illa.

Men varken Borg eller Bildt avgick. Borde det inte vara än allvarligare för en finansminister än för en kulturminister att skattefuska, och än allvarligare för en utrikesminister att ha aktier i svinaktiga olje- och gasimperier än för en handelsminister att strunta i tv-licensen? Jo, det tycker jag, och det tror jag att många håller med mig om. Men Herrar Borg och Bildt är just Herrar. Det gör att de i kraft av sin manliga pondus kan skaka av sig sina skandaler och gå vidare. Men det kan inte kvinnorna. Media låter inte en kvinna komma undan. Mona Sahlin, Anna-Greta Leijon och Laila Freivalds är belysande exempel. Så hur lycklig jag än blir av den borgerliga regeringens misslyckanden tvingas jag konstatera att den könsmaktsordning högern vägrar erkänna härskar i alla sammanhang, och det gör mig dyster till mods.

"Sälj ut, sälj ut! Den nya dagen gryr. Ohyggligt är vårt högeräventyr!"

Ett gäng av de nya borgarministrarna sitter i nyhetsmorgon i TV 4. Mysfaktorn är hög och de utfrågas av skjutjärnsjournalisten Tilde de Paula. TV 4 gö inget för att dölja sin entusiasm inför högerns valseger.

Vid bordet sitter Mats Odell, den nya kommun- och finansmarknadsministern, och förklarar att han ska sälja ut offentlig egendom. Det kommer att bli hans uppgift de kommande tre åren. Han förklarar att han som komunminister kommer att underlätta för kommunerna att privatisera äldreomsorgen, och att han som finansmarknadsminister kommer att sälja ut statliga bolag. Han nämner bland annat Telia och Vin & Sprit. Han kommer inte att göra det för att man behöver pengarna. Odell förklarar att man inte kommer att använa pengarna till den löpande verksamheten. Det är av ideologiska skäl man säljer våra gemensamma tillgångar till privatkapitalet. Därmed förlorar vi den sista möjligheten till att demokratiskt kontrollera stora och viktiga veksamheter.

Det kommer att bli tufft för oss att återställa allt skit som borgarna ställt till med om fyra år. Men det ska vi klara!

Moderate recycling?

Ur vår moderna historias mörka vrår har nu två gammelmoderater plockats fram i ljuset. Beatrice Ask och Carl Bildt, två av dem som såg till att rasera den svenska ekonomin och skapa den skyhöga arbetslöshet som vi fortfarande dras med, har blivit ministrar in i den nya regeringen. Samma Bildt som visade sig ytterligt inkompetent när det gällde de svenska statsfinanserna 1991-1994 ska nu få sköta om Sveriges förhållande till resten av världen. Samma Bildt som hyllade NATO:s bombningar på Balkan ska nu vara Sveriges röst i världen.
Och samma Ask som 1991-1994 luckrade upp den svenska skolans jämlikhetsprinciper ska nu bli ansvarig för lag och ordning i vårt land.
Och samma Ask och Bildt som 1991-1994 samarbetade med Ny Demokrati, ett parti som inte alls saknar likheter med Sverigedmokraterna.

Visst är jag för återvinning, men jag skulle hellre se att Reinfeldt valde att fullfölja sin moderniseringskampanj istället för att återanvända gamla högerspöken från det tidiga 90-talets nyliberala och främlingsfientliga etablissemang. Jag hoppas bara att min kamrat har rätt i sin analys: justitieministrar och utrikesministrar är de som oftast får avgå.

Vem vet, kanske spricker även högerspöken när de dras ut i ljuset?